Det pratas en hel del om antinutrienter på humansidan och där finns även en hel del medicinska studier i ämnet.
Många av de problem som människan kan drabbas av och som är direkt kopplade till antinutrienter, kan även drabba våra hundar och katter eftersom antinutrienterna i sig beter sig likadant oavsett om det är vi eller våra djur som få i sig av dem i kosten.

Hundar och katter är karnivorer

Problemen blir dock ofta större hos våra djur eftersom deras mage, tarm och matsmältningsapparat skiljer sig från människans. Karnivora djur producerar dessutom mycket mindre av de enzym som behövs för att spjälka och tillgodogöra sig av vegetabiliska råvaror.

En annan faktor som markant skiljer oss åt är att våra djur vanligtvis inte äter en varierad kost. De flesta hundar och katter äter samma mat år efter år och den är dessutom vanligtvis baserad på råvaror med högt innehåll av de ämnen man vill undvika.

Våra hundar och katter har utrustats med en mage och tarm som är anpassad för en meny bestående av i huvudsak animaliska råvaror.
Alldeles oavsett vad många fodertillverkare påstår så är våra hundar och katter helt enkelt inte skapta för att äta spannmål, bönor, linser, majs och potatis!

Vad är antinutrienter

Antinutrienter är olika växtskydd som finns i de flesta växter och fungerar som ett skydd för att växten inte ska bli uppäten av skadedjur och för att de ska kunna behålla så mycket näring som möjligt till sig själva så att de kan gro och växa sig starka.
Människan har troligtvis alltid fått i sig antinutrienter som en naturlig del av de växter vi har ätit. Därför har vi också utvecklat ett system för nedbrytning och tolerans för de kategorier av växter vi ätit under lång tid.
Trots att vi människor utsatts för dessa antinutrienter under de senaste 10 000 åren så har vi fortfarande svårt att hantera spannmål och baljväxter och man kan bara konstatera att evolutionen har helt enkelt inte hunnit ikapp.

Det är inte bara vi människor som har problem att hantera dessa antinutrienter, våra hundar och katter har sannolikt ännu större problem med dessa ämnen efter de egentligen inte alls är konstruerade för allt det vegetabiliska som sammantaget är den största ingrediensen i de allra flesta torrfoder. När man läser innehållsdeklarationerna på ett vanligt torrfoder så inser man ganska snart att huvudråvaran är olika komplexa kolhydrater såsom bönor, linser, majs, spannmål, potatis och ris.
Vissa innehåller mindre och andra avsevärt mycket mer men de finns med i alla traditionella torrfoder och det är dessa råvaror i kombination med tveksamma tillagningsmetoder som förstör eller i alla fall gör maten mindre lämplig.

Antinutrienter – hur påverkar de vår hälsa

Antinutrienter kallas även ibland för antinäringsämnen, vilket är ämnen som hämmar kroppens förmåga att tillgodogöra sig den näring som finns i maten vi äter, vilket i sin tur kan leda till en rad olika besvär och sjukdomar.

Hos de individer där det föreligger problem eller sjukdom i mage och tarm så bör man undvika antinutrienter så mycket som möjligt.
Rekommendation är att ta bort så mycket det bara går av dessa råvaror ur kosten.
En kost utan spannmål, bönor och potatis gör att tarmen har mycket att läka och på så vis bli kvitt problemen. Det här vet man sedan länge fungerar på människor och det fungerar även på våra djur!

Varför kan dessa ”värstingar vara skadliga

När antinutrienterna kommer ner i matsmältningssystemet kan de orsaka bildandet av små mikroskopiska hål i tarmens känsliga slemhinna. Detta är vad som med tiden ofta leder till det skadliga tillståndet läckande tarm eller ”leaking gut” som det ofta kallas för på hundsidan.
Läckande tarm kan öka kronisk inflammation och bidra till att autoimmuna sjukdomar och allergier.
Antinutrienterna hindrar också till stor del kroppens förmåga att ta upp och bryta ner näringen i kosten vi äter och det är många människor som kan känna av problemen när man t.ex. bönor och bröd.
På humansidan har man lärt sig hur man kan minska mängden antinutrienter genom och urlakning och kokning men detta hjälper vanligtvis inte för individer med krånglande magar och tarmar. 

Antinutrienter att se upp för

De antinutrienter som ställer till mest problem för oss människor och med största sannolikhet även för våra hundar och katter är huvudsakligen saponiner, lektiner och fytinsyra.

Saponiner förekommer i potatis och de kan störa och skada tarmväggen.

Lektiner är ett växtprotein som finns i massor av växter och förekommer extra mycket ibland annat baljväxter.
Dessa proteiner är svårare att bryta ner till enskilda aminosyror och de kan då orsaka skador på mag- och tarmslemhinnan.

Fytinsyra finns bland annat i spannmål och bönor. Fytinsyra binder upp mineraler såsom järn, magnesium, zink och kalcium vilket gör att det är svårare att få tillgång till dem. 
På humansidan har man kommit fram till att fermentering med mjölksyrabakterier är det bästa sättet att undvika problem med fytinsyra men hur många hundfoder är fermenterade – INGA!

På humansidan pratar man AIP

AIP är en autoimmunkost där man tar bort alla växter som innehåller stora mängder antinutrienter för att hjälpa kroppen att läka tarmslemhinnan ”leaking gut” och så vis lugna ner immunförsvaret.
Skillnaden mellan vår mage, hundens och katten är dels surheten men också mängden av olika enzym som finns anpassade utifrån den föda som är NATURLIGT för en karnivor att äta.
Tarmens längd skiljer sig också markant och människans längre tarm i kombination med att vi producerar mer enzym, gör att vi människor har en större möjlighet att smälta ”växtdelar” i vår mat.

Det finns massor av studier, även på hund som påvisar vikten av en väl fungerande mage och tarm för att våra hundar ska må bra. En bra balans och en fungerande tarm innebär rätt tarmflora med goda bakterier och den naturliga balansen hittar hunden inte bland de växtdelar som används i traditionellt torrfoder.

Spannmål och gluten

Till gruppen glutenspannmål räknas främst in vete, råg och korn men hit kan även havre räknas trots att det är naturligt glutenfritt. Anledningen till detta är för att havre hanteras och skördas tillsammans med glutenspannmålen vilket gör att skörden kontamineras med gluten.

Varför är glutenspannmål ett problem

Till att börja med så innehåller de lektiner, fytinsyra och enzymhämmare som kroppen behöver för matsmältningen. Dessa stör matsmältningen och skadar tarmens slemhinna som kan leda till läckande tarm, ett överaktivt immunförsvar ofta med allergiska reaktioner.

Utöver detta så kan gluten leda till dysbios som är en obalans i tarmens bakterieflora och som kan ge sekundära problem hos hunden som bland annat dermatit, klåda och torr hud.

Pseudospannmål och spannmålsliknande växter

Till denna grupp räknas bland annat ris, hirs och majs som visserligen inte innehåller gluten men som i de stora mängder som det finns i många hundfoder så kan de ändå vara problematiska då de innehåller fytinsyra, lektiner, sopaniner och enzymhämmare.

Baljväxter

I gruppen baljväxter så ingår bland annat bönor, ärtor och linser. Precis som spannmål så innehåller denna grupp många antinutrienter som kan skada tarmens slemhinna och tarmbarriären, orsaka läckande tarm och reta igång immunförsvaret.

Här nedan har vi sammanställt information baserad på fakta från olika veterinärmedicinska fakulteter, om urinstenar.

Orsaker

Urinsten hos hund kan bildas av olika ämnen som finns i hundens urin och de vanligaste orsakerna till urinstenar inkluderar:

Urinstensbildande ämnen: Vissa ämnen i hundens urin kan kristalliseras och bilda stenar om de når en hög koncentration. Exempel på dessa ämnen är kalciumoxalat, struvit, urinsyra och cystin.

Faktorer som påverkar pH-värdet: Förändringar i pH-värdet i hundens urin kan påverka bildningen av vissa typer av urinstenar. Till exempel kan ett alkaliskt urin främja bildningen av struvitstenar medan surt urin kan främja bildningen av urinsyrastenar.

Genetiska faktorer: Vissa hundraser har en ökad benägenhet att utveckla vissa typer av urinstenar på grund av ärftliga faktorer, men alldeles oavsett så är det viktigt att hunden dricker tillräckligt med vatten.

Olika typer av urinsten

Det finns flera typer av urinstenar som kan bildas hos hundar, och de har uppkommer av olika anledningar och behandlingen kan också variera mellan de olika typerna.

Struvitstenar: Är en av de vanligaste typerna av urinstenar hos hundar. Dessa stenar består främst av magnesiumammoniumfosfat och bildas vanligtvis i alkalisk urin.
Struvitstenar är vanligare hos tikar än hos hanhundar det går till viss del att förebygga uppkomsten av dessa urinstenar genom att utfodra hunden med ett foder med mer animaliskt protein som ger en surare urin.
Ett foder som är bra för ändamålet är Alpha Spirit ”The Only One” som innehåller hela 85% färskt kött och fisk

Kalciumoxalatstenar: Dessa stenar består huvudsakligen av kalciumoxalatkristaller och är vanligare hos vissa raser som till exempel Schäfer och Bichon frisé. Kalciumoxalatstenar är mer benägna att bildas i sur urin.

Uratstenar: Uratstenar består av urinsyrakristaller och är särskilt vanliga hos Dalmatiner på grund av deras höga nivåer av urinsyra. Uratstenar kan bildas i sur eller neutral urin.

Cystinstenar: Cystinstenar är ovanliga men kan förekomma hos vissa hundar med en ärftlig defekt i cystintransportörerna i njurarna. Dessa stenar består av cystinkristaller och kan bilda sig i urinen när cystinhalten är för hög.

Struvit-oxalatstenar: En blandning av struvit och kalciumoxalatkristaller. Dessa stenar kan förekomma hos hundar med en förändring av urinens pH-värde.

Kalciumfosfatstenar: Består av kalciumfosfat och kan bildas i urinen som är alkalisk.

Hantering av urinsten

Behandlingen av urinsten hos hundar beror på den specifika typen av stenar och deras storlek och placering. Vanliga behandlingsmetoder inkluderar:

Kirurgisk avlägsnande: Större stenar kan behöva avlägsnas kirurgiskt genom en operation.

Lithotripsy: Vid lithotripsy används ljudvågor för att krossa stenarna till mindre bitar som kan passera lättare genom urinvägarna.

Dietförändringar: En diet som är utformad för att minska risken för återkommande urinstenar kan rekommenderas av veterinären. Specialiserat veterinärmedicinskt foder kan vara fördelaktigt för att kontrollera pH-värdet i urinen och minska risken för återkommande stenbildning.
Vid struvitstenar brukar hunden efter avslutad behandling kunna återgå till ett normalt hundfoder men då ett med högt köttinnehåll.

Ökat vätskeintag: Att säkerställa tillräckligt med vätskeintag kan hjälpa till att minska koncentrationen av ämnen i urinen som kan leda till stenbildning.

Kan mer animaliska ingredienser och mindre mängd kolhydrater ha en positiv effekt

Forskning har visat att en diet som är rik på animaliska proteiner och innehåller mindre mängd kolhydrater kan bidra till att kontrollera pH-värdet i urinen och minska risken för återkommande urinstenar hos vissa hundar. Genom att minska konsumtionen av kolhydrater och öka intaget av animaliska proteiner kan man främja en mer sur urinmiljö, vilket kan vara fördelaktigt för de flesta hundar som är benägna att utveckla vissa typer av urinstenar.

Källkritik:

American Veterinary Medical Association (AVMA) – www.avma.org

Veterinary Information Network (VIN) – www.vin.com

Svenska Veterinärförbundet – www.svf.se

Träna valpen att bli rumsren

Att träna sin valp till att bli rumsren är en viktig del av valpens uppfostran och skapar en ren och bekväm miljö för både valpen och ägaren.
Här nedan följer några metoder och råd för att träna din valp till att bli rumsren.

Skapa en rutin

Etablera en regelbunden rutin för valpens toalettbesök genom att ta ut den efter måltider, vila och lek. Valpar har oftast behov av att gå på toaletten inom en kort tid efter att de har ätit eller vaknat upp från en tupplur.

Belöningsbaserad träning

Belöna din valp när den gör rätt genom att gå på toaletten utomhus. Använd beröm, godbitar eller leksaker som belöning för att förstärka önskat beteende.

Ta ut valpen regelbundet och ha koll

Ta ut valpen till samma plats i trädgården eller utomhusområdet regelbundet för att göra sina behov. Var konsekvent och ta ut valpen ungefär varannan till var tredje timme, särskilt i början av träningen.
Håll ett öga på din valp inomhus och var uppmärksam på tecken som antyder att den behöver gå på toaletten, till exempel sniffande, vankande eller cirklande. Ta genast ut valpen om du ser dessa tecken.

Olyckor händer

Om valpen råkar ha en olycka inomhus, rengör olycksplatsen noggrant med en rengöringsprodukt som bryter ner enzymet i urinen för att avlägsna dofter som kan locka valpen att göra sina behov på samma plats igen.
Att bestraffa din valp om olyckan varit framme inomhus fungerar aldrig, det enda det leder till är att valpen kissar där du inte ser.
Fokusera istället på att belöna och uppmuntra valpen när den går på toaletten utomhus för att skapa en positiv koppling till att göra sina behov utomhus.

Ha tålamod

Att träna en valp till att bli rumsren kan ta tid och kräver tålamod och konsekvens. Var beredd på att det kan finnas bakslag och var inte för hård mot dig själv eller valpen om det tar lite tid att nå önskat resultat.

Genom att följa dessa metoder och råd, samt vara konsekvent och tålmodig i din träning, kan du hjälpa din valp att bli rumsren på ett positivt och effektivt sätt.

Orsaker

Atopi hos hundar orsakas av en överreaktion i immunförsvaret mot allergener som hunden andas in eller kommer i kontakt med genom huden. Även om den exakta orsaken till atopi inte är helt förstådd, anses ärftlighet spela en betydande roll, då vissa hundraser är mer benägna att utveckla sjukdomen än andra.

Symtom

Symtomen på atopi hos hundar kan variera från milda till svåra problem.

• Intensiv klåda, särskilt runt ansikte, öron, tassar och buk.
• Rodnad och inflammation i huden.
• Öroninfektioner (otitis externa) på grund av ökad fuktighet och bakterietillväxt i öronen.
• Sår och hudskador från överdriven kliande och skrapande.

Det är viktigt att notera att atopiska hundar kan uppleva symtom i perioder när allergenhalten är högre, såsom under våren när pollenhalten är hög.

Hantering

Hanteringen av atopi hos hundar fokuserar på att minska klådan och hudirritationen samt att hantera eventuella infektioner som kan uppstå som en följd av kliande och skrapande.
Försök att minska exponeringen för luftburna allergener genom att hålla hunden inomhus under höga pollenhalter och undvika platser med mycket damm och mögel.

Hypersensibilisering

Din veterinär kan rekommendera allergenspecifik immunterapi (ASIT), också känd som hyposensibilisering, där hunden utsätts för små mängder av allergenet i syfte att gradvis minska immunsystemets överreaktion.

Läkemedel

Läkemedel såsom antihistaminer och kortikosteroider kan användas för att minska klåda och inflammation i huden. Din veterinär kan också ordinera antibiotika eller svampdödande medel för att behandla eventuella sekundära hudinfektioner.

Hudvård

Regelbunden hudvård är avgörande för att hantera atopi hos hundar. Det inkluderar regelbunden tvätt med milda schampon och balsam för att minska klåda och återfukta huden.
Din veterinär kan också rekommendera användning av hudvårdande produkter som lugnar och skyddar huden.

Kost och kosttillskott

Det är viktigt att hunden äter en näringsriktig föda och gärna med tillskott av omega-3-fetter vilka tillsammans kan stärka hunden immunförsvar.
Viktigt att komma ihåg att denna allergi INTE kräver ett foderbyte till ett allergifoder eftersom det inte är frågan om en foderallergi!

Genom att följa veterinärens råd och rekommendationer, samt ge din hund den bästa möjliga vård och uppmärksamhet, kan du hjälpa till att lindra problemen för din hund

Källkritik:

American Kennel Club (AKC). ”Atopic Dermatitis in Dogs.” https://www.akc.org/expert-advice/health/atopic-dermatitis-in-dogs/

Merck Veterinary Manual. ”Atopic Dermatitis in Dogs.” https://www.merckvetmanual.com/integumentary-system/dermatitis/atopic-dermatitis-in-dogs

Sveriges Veterinärförbund (SVF). ”Atopi (atopisk dermatit) hos hund.” 2020. https://www.svf.se/djuragare/hund/hundens-halsa/hund-sjukdomar/atopi-atopisk-dermatit-hos-hund/

Demodex canis

Demodex canis är den vanligaste varianten av demodex hos hundar och finns naturligt i de hårsäckar och talgkörtlar som finns i hundens hud.
Under normala omständigheter orsakar dessa mikroskopiska parasiter inga problem för hunden. Men hos vissa hundar kan en överväxt av Demodex canis leda till en hudsjukdom som kallas demodikos, eller demodex-skabb.

Demodex injai

Demodex injai är en mindre vanlig variant av demodex hos hundar och anses vara mer aggressiv än Demodex canis.
Denna variant av demodex kan orsaka allvarligare hudproblem hos hunden och kräver ofta mer aggressiv behandling för att kontrolleras.

Orsaker

Orsakerna till demodex hos hundar är inte helt förstådda, men det antas att faktorer som ärftlighet, nedsatt immunförsvar, stress och andra sjukdomar kan spela en roll i sjukdomsutvecklingen.
Valpar är särskilt känsliga för demodexinfektioner, eftersom deras immunförsvar ännu inte är fullt utvecklat.

Symtom

Symtomen på demodex hos hundar kan variera beroende på graden av infektion och varianterna av demodex och vanliga symtom inkluderar;

• Hårlösa fläckar på huden.
• Rodnad och inflammation.
• Klåda och obehag.
• Förtjockad, skrovlig hud.

I mer allvarliga fall kan demodexinfektioner leda till sekundära hudinfektioner och allmäntillstånd.

Behandling

Behandlingen av demodex hos hundar beror på svårighetsgraden av infektionen och varianterna av demodex. I milda fall kan veterinären rekommendera att övervaka hunden och behandla eventuella sekundära hudinfektioner med antibiotika och andra mediciner.
I mer allvarliga fall kan specifika behandlingar som anti-parasitiska läkemedel eller medicinerande bad vara nödvändiga för att kontrollera parasiterna och förbättra hundens hudtillstånd.

Lindra problemen

Som hundägare finns det flera saker du kan göra för att lindra problemen för din hund med demodex.

• Följ veterinärens rekommendationer: Följ noggrant veterinärens behandlingsplan och instruktioner för att säkerställa en framgångsrik återhämtning efter behandlingen.
• Hantera sekundära hudinfektioner: Ge eventuella mediciner som ordineras av veterinären för att behandla sekundära hudinfektioner och lindra eventuell klåda och obehag för din hund.
• Undvik stress: Minska stress och undvik faktorer som kan påverka din hunds immunförsvar negativt, såsom överdriven träning, dålig kost och förändringar i miljön.
• Ge en balanserad kost: Se till att din hund får en näringsrik kost som främjar ett starkt immunförsvar och hudens hälsa.

Genom att följa dessa riktlinjer och ge din hund omsorgsfullt stöd och behandling kan du hjälpa till att förbättra dess livskvalitet och minska obehaget förknippat med demodexinfektionen.

Källkritik:

Merck Veterinary Manual. ”Demodicosis in Dogs.” https://www.merckvetmanual.com/integumentary-system/demodicosis/demodicosis-in-dogs

American Kennel Club (AKC). ”Demodectic Mange in Dogs.” https://www.akc.org/expert-advice/health/demodectic-mange-in-dogs/

Sveriges Veterinärförbund (SVF). ”Demodikos (demodex) hos hund.” 2020. https://www.svf.se/djuragare/hund/hundens-halsa/hund-sjukdomar/demodikos-demodex-hos-hund/