Här nedan har vi sammanställt information baserad på fakta från olika veterinärmedicinska fakulteter, om urinstenar.

Orsaker

Urinsten hos hund kan bildas av olika ämnen som finns i hundens urin och de vanligaste orsakerna till urinstenar inkluderar:

Urinstensbildande ämnen: Vissa ämnen i hundens urin kan kristalliseras och bilda stenar om de når en hög koncentration. Exempel på dessa ämnen är kalciumoxalat, struvit, urinsyra och cystin.

Faktorer som påverkar pH-värdet: Förändringar i pH-värdet i hundens urin kan påverka bildningen av vissa typer av urinstenar. Till exempel kan ett alkaliskt urin främja bildningen av struvitstenar medan surt urin kan främja bildningen av urinsyrastenar.

Genetiska faktorer: Vissa hundraser har en ökad benägenhet att utveckla vissa typer av urinstenar på grund av ärftliga faktorer, men alldeles oavsett så är det viktigt att hunden dricker tillräckligt med vatten.

Olika typer av urinsten

Det finns flera typer av urinstenar som kan bildas hos hundar, och de har uppkommer av olika anledningar och behandlingen kan också variera mellan de olika typerna.

Struvitstenar: Är en av de vanligaste typerna av urinstenar hos hundar. Dessa stenar består främst av magnesiumammoniumfosfat och bildas vanligtvis i alkalisk urin.
Struvitstenar är vanligare hos tikar än hos hanhundar det går till viss del att förebygga uppkomsten av dessa urinstenar genom att utfodra hunden med ett foder med mer animaliskt protein som ger en surare urin.
Ett foder som är bra för ändamålet är Alpha Spirit ”The Only One” som innehåller hela 85% färskt kött och fisk

Kalciumoxalatstenar: Dessa stenar består huvudsakligen av kalciumoxalatkristaller och är vanligare hos vissa raser som till exempel Schäfer och Bichon frisé. Kalciumoxalatstenar är mer benägna att bildas i sur urin.

Uratstenar: Uratstenar består av urinsyrakristaller och är särskilt vanliga hos Dalmatiner på grund av deras höga nivåer av urinsyra. Uratstenar kan bildas i sur eller neutral urin.

Cystinstenar: Cystinstenar är ovanliga men kan förekomma hos vissa hundar med en ärftlig defekt i cystintransportörerna i njurarna. Dessa stenar består av cystinkristaller och kan bilda sig i urinen när cystinhalten är för hög.

Struvit-oxalatstenar: En blandning av struvit och kalciumoxalatkristaller. Dessa stenar kan förekomma hos hundar med en förändring av urinens pH-värde.

Kalciumfosfatstenar: Består av kalciumfosfat och kan bildas i urinen som är alkalisk.

Hantering av urinsten

Behandlingen av urinsten hos hundar beror på den specifika typen av stenar och deras storlek och placering. Vanliga behandlingsmetoder inkluderar:

Kirurgisk avlägsnande: Större stenar kan behöva avlägsnas kirurgiskt genom en operation.

Lithotripsy: Vid lithotripsy används ljudvågor för att krossa stenarna till mindre bitar som kan passera lättare genom urinvägarna.

Dietförändringar: En diet som är utformad för att minska risken för återkommande urinstenar kan rekommenderas av veterinären. Specialiserat veterinärmedicinskt foder kan vara fördelaktigt för att kontrollera pH-värdet i urinen och minska risken för återkommande stenbildning.
Vid struvitstenar brukar hunden efter avslutad behandling kunna återgå till ett normalt hundfoder men då ett med högt köttinnehåll.

Ökat vätskeintag: Att säkerställa tillräckligt med vätskeintag kan hjälpa till att minska koncentrationen av ämnen i urinen som kan leda till stenbildning.

Kan mer animaliska ingredienser och mindre mängd kolhydrater ha en positiv effekt

Forskning har visat att en diet som är rik på animaliska proteiner och innehåller mindre mängd kolhydrater kan bidra till att kontrollera pH-värdet i urinen och minska risken för återkommande urinstenar hos vissa hundar. Genom att minska konsumtionen av kolhydrater och öka intaget av animaliska proteiner kan man främja en mer sur urinmiljö, vilket kan vara fördelaktigt för de flesta hundar som är benägna att utveckla vissa typer av urinstenar.

Källkritik:

American Veterinary Medical Association (AVMA) – www.avma.org

Veterinary Information Network (VIN) – www.vin.com

Svenska Veterinärförbundet – www.svf.se

Orsaker

Atopi hos hundar orsakas av en överreaktion i immunförsvaret mot allergener som hunden andas in eller kommer i kontakt med genom huden. Även om den exakta orsaken till atopi inte är helt förstådd, anses ärftlighet spela en betydande roll, då vissa hundraser är mer benägna att utveckla sjukdomen än andra.

Symtom

Symtomen på atopi hos hundar kan variera från milda till svåra problem.

• Intensiv klåda, särskilt runt ansikte, öron, tassar och buk.
• Rodnad och inflammation i huden.
• Öroninfektioner (otitis externa) på grund av ökad fuktighet och bakterietillväxt i öronen.
• Sår och hudskador från överdriven kliande och skrapande.

Det är viktigt att notera att atopiska hundar kan uppleva symtom i perioder när allergenhalten är högre, såsom under våren när pollenhalten är hög.

Hantering

Hanteringen av atopi hos hundar fokuserar på att minska klådan och hudirritationen samt att hantera eventuella infektioner som kan uppstå som en följd av kliande och skrapande.
Försök att minska exponeringen för luftburna allergener genom att hålla hunden inomhus under höga pollenhalter och undvika platser med mycket damm och mögel.

Hypersensibilisering

Din veterinär kan rekommendera allergenspecifik immunterapi (ASIT), också känd som hyposensibilisering, där hunden utsätts för små mängder av allergenet i syfte att gradvis minska immunsystemets överreaktion.

Läkemedel

Läkemedel såsom antihistaminer och kortikosteroider kan användas för att minska klåda och inflammation i huden. Din veterinär kan också ordinera antibiotika eller svampdödande medel för att behandla eventuella sekundära hudinfektioner.

Hudvård

Regelbunden hudvård är avgörande för att hantera atopi hos hundar. Det inkluderar regelbunden tvätt med milda schampon och balsam för att minska klåda och återfukta huden.
Din veterinär kan också rekommendera användning av hudvårdande produkter som lugnar och skyddar huden.

Kost och kosttillskott

Det är viktigt att hunden äter en näringsriktig föda och gärna med tillskott av omega-3-fetter vilka tillsammans kan stärka hunden immunförsvar.
Viktigt att komma ihåg att denna allergi INTE kräver ett foderbyte till ett allergifoder eftersom det inte är frågan om en foderallergi!

Genom att följa veterinärens råd och rekommendationer, samt ge din hund den bästa möjliga vård och uppmärksamhet, kan du hjälpa till att lindra problemen för din hund

Källkritik:

American Kennel Club (AKC). ”Atopic Dermatitis in Dogs.” https://www.akc.org/expert-advice/health/atopic-dermatitis-in-dogs/

Merck Veterinary Manual. ”Atopic Dermatitis in Dogs.” https://www.merckvetmanual.com/integumentary-system/dermatitis/atopic-dermatitis-in-dogs

Sveriges Veterinärförbund (SVF). ”Atopi (atopisk dermatit) hos hund.” 2020. https://www.svf.se/djuragare/hund/hundens-halsa/hund-sjukdomar/atopi-atopisk-dermatit-hos-hund/

Demodex canis

Demodex canis är den vanligaste varianten av demodex hos hundar och finns naturligt i de hårsäckar och talgkörtlar som finns i hundens hud.
Under normala omständigheter orsakar dessa mikroskopiska parasiter inga problem för hunden. Men hos vissa hundar kan en överväxt av Demodex canis leda till en hudsjukdom som kallas demodikos, eller demodex-skabb.

Demodex injai

Demodex injai är en mindre vanlig variant av demodex hos hundar och anses vara mer aggressiv än Demodex canis.
Denna variant av demodex kan orsaka allvarligare hudproblem hos hunden och kräver ofta mer aggressiv behandling för att kontrolleras.

Orsaker

Orsakerna till demodex hos hundar är inte helt förstådda, men det antas att faktorer som ärftlighet, nedsatt immunförsvar, stress och andra sjukdomar kan spela en roll i sjukdomsutvecklingen.
Valpar är särskilt känsliga för demodexinfektioner, eftersom deras immunförsvar ännu inte är fullt utvecklat.

Symtom

Symtomen på demodex hos hundar kan variera beroende på graden av infektion och varianterna av demodex och vanliga symtom inkluderar;

• Hårlösa fläckar på huden.
• Rodnad och inflammation.
• Klåda och obehag.
• Förtjockad, skrovlig hud.

I mer allvarliga fall kan demodexinfektioner leda till sekundära hudinfektioner och allmäntillstånd.

Behandling

Behandlingen av demodex hos hundar beror på svårighetsgraden av infektionen och varianterna av demodex. I milda fall kan veterinären rekommendera att övervaka hunden och behandla eventuella sekundära hudinfektioner med antibiotika och andra mediciner.
I mer allvarliga fall kan specifika behandlingar som anti-parasitiska läkemedel eller medicinerande bad vara nödvändiga för att kontrollera parasiterna och förbättra hundens hudtillstånd.

Lindra problemen

Som hundägare finns det flera saker du kan göra för att lindra problemen för din hund med demodex.

• Följ veterinärens rekommendationer: Följ noggrant veterinärens behandlingsplan och instruktioner för att säkerställa en framgångsrik återhämtning efter behandlingen.
• Hantera sekundära hudinfektioner: Ge eventuella mediciner som ordineras av veterinären för att behandla sekundära hudinfektioner och lindra eventuell klåda och obehag för din hund.
• Undvik stress: Minska stress och undvik faktorer som kan påverka din hunds immunförsvar negativt, såsom överdriven träning, dålig kost och förändringar i miljön.
• Ge en balanserad kost: Se till att din hund får en näringsrik kost som främjar ett starkt immunförsvar och hudens hälsa.

Genom att följa dessa riktlinjer och ge din hund omsorgsfullt stöd och behandling kan du hjälpa till att förbättra dess livskvalitet och minska obehaget förknippat med demodexinfektionen.

Källkritik:

Merck Veterinary Manual. ”Demodicosis in Dogs.” https://www.merckvetmanual.com/integumentary-system/demodicosis/demodicosis-in-dogs

American Kennel Club (AKC). ”Demodectic Mange in Dogs.” https://www.akc.org/expert-advice/health/demodectic-mange-in-dogs/

Sveriges Veterinärförbund (SVF). ”Demodikos (demodex) hos hund.” 2020. https://www.svf.se/djuragare/hund/hundens-halsa/hund-sjukdomar/demodikos-demodex-hos-hund/

Orsaker till höftledsdysplasi

Orsakerna till höftledsdysplasi är komplexa och kan inkludera både genetiska och miljömässiga faktorer. Genetisk predisposition spelar en betydande roll i utvecklingen av HD, där hundar med drabbade föräldrar löper större risk att utveckla sjukdomen. Faktorer som snabb tillväxt, övervikt, och felaktig utfodring kan också påverka utvecklingen av HD.

Symtom

Symtomen på höftledsdysplasi kan variera i svårighetsgrad och inkluderar:

• Haltande eller styvhet i bakbenen, särskilt efter vila eller träning.
• Svårigheter att resa sig eller att gå uppför trappor.
• Minskad rörelseförmåga i höftleden.
• Smärta eller obehag vid beröring av höftområdet.

Behandling

Behandlingen av höftledsdysplasi kan vara olika beroende på svårighetsgraden av tillståndet. I milda fall kan behandlingen inkludera livsstilsförändringar såsom viktminskning, begränsning av fysisk aktivitet, och användning av antiinflammatoriska läkemedel för att lindra smärta och inflammation.

I mer allvarliga fall kan kirurgiska ingrepp vara nödvändiga för att korrigera anatomiska avvikelser och förbättra funktionen i höftleden. Kirurgiska alternativ kan inkludera sådana som osteotomi (kirurgisk benavlägsning) eller total höftledsplastik (ersättning av hela höftleden).

Lindra problemen

Som hundägare finns det flera saker du kan göra för att lindra problemen för din hund med höftledsdysplasi.

• Följ veterinärens rekommendationer: Följ noggrant veterinärens behandlingsplan och instruktioner för att säkerställa en framgångsrik återhämtning efter operationen eller för att hantera tillståndet på lång sikt.
• Kontrollera vikt och diet: Övervikt kan öka risken för komplikationer och förvärra symtomen på höftledsdysplasi. Se till att din hund får en balanserad kost och regelbunden motion för att hålla en hälsosam vikt.
• Anpassa aktivitetsnivån: Undvik aktiviteter som kan öka risken för skada eller obehag för din hund. Anpassa träning och lek för att minimera belastningen på höftleden.
• Ge smärtlindring och antiinflammatoriska läkemedel: Din veterinär kan ordinera lämpliga smärtlindrande eller antiinflammatoriska läkemedel för att hjälpa till att lindra smärta och obehag hos din hund.
• Regelbunden veterinärkontroll: Se till att din hund får regelbundna veterinärkontroller för att övervaka tillståndet och justera behandlingsplanen vid behov.

Att vara medveten om höftledsdysplasi och dess potentiella effekter på din hunds välbefinnande är viktigt som hundägare. Genom att följa veterinärens rekommendationer och ta lämpliga försiktighetsåtgärder kan du bidra till att förbättra din hunds livskvalitet och minska risken för framtida komplikationer.

Källkritik:

Sveriges Veterinärförbund (SVF). ”Höftledsdysplasi hos hund.” 2020. https://www.svf.se/djuragare/hund/hundens-halsa/hund-sjukdomar/hoftledsdysplasi-hos-hund/

Orthopedic Foundation for Animals (OFA). ”Hip Dysplasia in Dogs.” 2022. https://www.ofa.org/diseases/hip-dysplasia

American Veterinary Medical Association (AVMA). ”Hip Dysplasia in Dogs.” 2021. https://www.avma.org/resources-tools/pet-owners/petcare/hip-dysplasia-dogs

Orsaker till patellaluxation

Orsakerna till patellaluxation kan vara flera såsom genetiska faktorer, trauma, eller anatomiska abnormiteter.
Hos vissa hundar kan det finnas en ärftlig predisposition för sjukdomen, vilket innebär att uppfödare och hundägare bör vara medvetna om dess förekomst inom rasen.
Trauma, som att hunden hoppar ner från höga höjder eller skadar sig under lek, kan också leda till patellaluxation.

Symtom

Symtomen på patellaluxation kan variera beroende på svårighetsgraden av tillståndet. De vanligaste symtomen inkluderar:

• Hälta eller förlamning i det drabbade benet.
• Svårigheter att stödja på det drabbade benet.
• Smärta eller obehag vid beröring av det drabbade området.

Behandling

Behandlingen av patellaluxation kan variera beroende på svårighetsgraden av tillståndet. I milda fall kan veterinären rekommendera att övervaka hunden och begränsa dess aktiviteter för att minska risken för ytterligare skada.
I mer allvarliga fall kan kirurgi vara nödvändig för att korrigera problemet.

Kirurgisk behandling kan innefatta olika tekniker, såsom att återplacera knäskålen i rätt position, förstärkning av den omgivande vävnaden, eller justering av benstrukturer för att korrigera eventuella anatomiska avvikelser.

Efter operationen kan rehabiliteringsträning vara nödvändig för att återställa rörlighet och styrka i det drabbade benet.

Lindra problemen

Som hundägare finns det flera saker du kan göra för att lindra problemen för din hund med patellaluxation.

• Följ veterinärens rekommendationer: Följ noggrant veterinärens behandlingsplan och instruktioner för att säkerställa en framgångsrik återhämtning efter operationen eller för att hantera tillståndet på lång sikt.
• Kontrollera vikt och diet: Övervikt kan öka risken för komplikationer och förvärra symtomen på patellaluxation. Se till att din hund får en balanserad kost och regelbunden motion för att hålla en hälsosam vikt.
• Ge smärtlindring och antiinflammatoriska läkemedel: Din veterinär kan ordinera lämpliga smärtlindrande eller antiinflammatoriska läkemedel för att hjälpa till att lindra smärta och obehag hos din hund.
• Anpassa aktivitetsnivån: Undvik aktiviteter som kan öka risken för skada eller obehag för din hund. Anpassa träning och lek för att minimera belastningen på det drabbade benet.
• Regelbunden veterinärkontroll: Se till att din hund får regelbundna veterinärkontroller för att övervaka tillståndet och justera behandlingsplanen vid behov.

Att vara medveten om patellaluxation och dess potentiella effekter på din hunds välbefinnande är viktigt som hundägare. Genom att följa veterinärens rekommendationer och ta lämpliga försiktighetsåtgärder kan du bidra till att förbättra din hunds livskvalitet och minska risken för framtida komplikationer.

Källkritik

Sveriges Veterinärförbund (SVF). ”Patellaluxation hos hund – en vanlig orsak till halta hundar.” 2020. https://www.svf.se/djuragare/hund/hundens-halsa/hund-sjukdomar/patellaluxation-hos-hund/

American College of Veterinary Surgeons (ACVS). ”Patellar Luxation in Dogs.” 2022. https://www.acvs.org/small-animal/patellar-luxation-dogs

Nelson, R. W., & Couto, C. G. (2019). ”Patellar luxation.” In Small Animal Internal Medicine (5th ed., pp. 1286-1288). Mosby.